Nostalgia

Perfekt in i
minsta detalj

Lasse Snygg har byggt om en 28-fots snipa till ett skick som står i en klass för sig. Han har snidat till en fantastisk inredning i mahogny, installerat en diesel från ett tröskverk och dragit ett elsystem i proffsklass.

Av Bengt Aronsson (text), Peter Törnqvist (foto)

Det finns många veteranbåtar som är fint renoverade. Och det finns en del som är väldigt omsorgsfullt iordningställda. Sedan finns ett litet antal båtar där ägarna varit så hängivna sin inspiration att man baxnar - där resultatet är i en klass för sig.
Ytterst få är skickade att själv göra både snygga träarbeten, proffsiga motorinstallationer och komplicerade elinstallationer. Lasse Snygg är en av dessa talanger. Han äger en 28-fots snipa som har allt. Skrovet i glasfiberarmerad plast är byggt av Saltsjövarvet i Saltsjö-Duvnäs 1968. Modellen kallas Trålaren 28. Konstruktören heter Anders Küzel.
- Jag hittade inget träskrov som var tillräckligt bra. Jag gillar ju vatten men inte inne i båten, säger han. Det här skrovet hade perfekta utrymmen och jag såg möjligheterna, trots att den var svårt nergången och läckte genom däcket. Det mesta av träinredningen var angripet av röta.

Enastående detaljarbete
Båten var påbyggd av Hammars varv i Gryts skärgård men inte i den klass som Lasse önskade sig så han har förbättrat den överallt.
- Det första jag gjorde var att byta alla däcksbalkar. Dessutom hängde rufftaket lite så jag gjorde fyra nya knän i framkant av ruffen.
Hela inredningen är byggd i mahogny med stående 5 mm panel på alla skott. En skylightlucka ger ett behagligt ljusinsläpp.
- Jag fick iden med panelen efter att ha tittat på en Colin Archer-båt.
Finishen i ruffen är enastående med ett detaljarbete som får en att tappa hakan. Att tala om en möbel är en underdrift. Innertaket har panel i oregon pine. Lasse, som är brandman, hittade taklamporna i glas i materialskåpet i en uttjänt brandbil. Det är ju detaljerna som gör det. Som högtalargallren, utsågade ur mahogny.
Och durkarna tillverkades i nåtlimmad ek.
På rufftaket sitter en 55 watts solpanel som hjälper till att ladda en stor batteribank på 300 Ah
- Funkar ypperligt, säger Lasse.

	Perfekt in i minsta detalj Lasse Snygg har byggt om en 28-fots snipa till ett skick som står i en klass för sig. Han har snidat till en fantastisk inredning i mahogny, installerat en diesel från ett tröskverk och dragit ett elsystem i proffsklass. Av Bengt Aronsson (text), Peter Törnqvist (foto) Det finns många veteranbåtar som är fint renoverade. Och det finns en del som är väldigt omsorgsfullt iordningställda. Sedan finns ett litet antal båtar där ägarna varit så hängivna sin inspiration att man baxnar - där resultatet är i en klass för sig. Ytterst få är skickade att själv göra både snygga träarbeten, proffsiga motorinstallationer och komplicerade elinstallationer. Lasse Snygg är en av dessa talanger. Han äger en 28-fots snipa som har allt. Skrovet i glasfiberarmerad plast är byggt av Saltsjövarvet i Saltsjö-Duvnäs 1968. Modellen kallas Trålaren 28. Konstruktören heter Anders Küzel. - Jag hittade inget träskrov som var tillräckligt bra. Jag gillar ju vatten men inte inne i båten, säger han. Det här skrovet hade perfekta utrymmen och jag såg möjligheterna, trots att den var svårt nergången och läckte genom däcket. Det mesta av träinredningen var angripet av röta. Enastående detaljarbete Båten var påbyggd av Hammars varv i Gryts skärgård men inte i den klass som Lasse önskade sig så han har förbättrat den överallt. - Det första jag gjorde var att byta alla däcksbalkar. Dessutom hängde rufftaket lite så jag gjorde fyra nya knän i framkant av ruffen. Hela inredningen är byggd i mahogny med stående 5 mm panel på alla skott. En skylightlucka ger ett behagligt ljusinsläpp. - Jag fick iden med panelen efter att ha tittat på en Colin Archer-båt. Finishen i ruffen är enastående med ett detaljarbete som får en att tappa hakan. Att tala om en möbel är en underdrift. Innertaket har panel i oregon pine. Lasse, som är brandman, hittade taklamporna i glas i materialskåpet i en uttjänt brandbil. Det är ju detaljerna som gör det. Som högtalargallren, utsågade ur mahogny. Och durkarna tillverkades i nåtlimmad ek. På rufftaket sitter en 55 watts solpanel som hjälper till att ladda en stor batteribank på 300 Ah - Funkar ypperligt, säger Lasse.
Styrplatsen innehåller komplett instrumentering, logg, plotter, ekolod och autopilot. Ratten är original och är kopplad till hydraulstyrning. Instrumentbrädan har fått rundade hörn liksom många andra detaljer.

	Dold dator Lasse och hans fru Marianne bor i Borås, men har alltid haft båt trots att de bor långt från havet. - Jag är född i norra Bohuslän. Pappa var fiskare på en räktrålare och min son är båtbyggare. Jag har haft god hjälp av honom, liksom av Marianne som slipat ner hela undervattenskroppen och lackslipat överbyggnaden. Själv har jag jobbat med trä på hobbybasis sedan 70-talet. Så ett tips vad det gäller växtlighet på undervattenskroppen: Lasse har blandat i cayennepeppar i bottenfärgen mot havstulpaner. Om det hjälper visar sig i höst då båten tas upp. Styrhytten är ren, enkel och har lika fin finish som båten i övrigt. Utrustningen är desto mer avancerad. Men den syns knappt. Här finns sjökortsplotter med dold dator. Skärmen är uppfällbar i taket och på den kan Lasse se kurs, fart och tid. Han har alla sjökort i hela världen inprogrammerade. Dessutom finns ekolod, sumlog, autopilot och en fullständig uppsättning instrument. Båten är 8,5 meter lång, 3,05 bred och har ett djupgående på 1,25 meter. Den väger 6,5 ton så det krävs en rejäl kranbil när båten ska hem till Borås inför vintern. Eldragning på proffsnivå Ett bevis på Lasses noggrannhet är "funktionsbrickorna" till de nio strömbrytarna. För att få det som han ville ha det köpte han en gravyrmaskin och graverade in respektive strömbrytares funktion. Elsystemet är draget med fantastisk omsorg. Koppling: centralen i skåpet under ratten är fullproppat med kablar. Alla är färgmärkta och funktionsmärkta och allt är avsäkrat och draget prydliga kabelstammar enligt konstens alla regler. Lasse hade aldrig sysslat med eldragning tidigare utan läste i sig i ämnet och skred sedan till verket utan betänkligheter. Den optimala motorn När han skulle säkerhetsbesiktiga båten öppnade besiktnings mannen skåpet, tittade en stund och frågade sedan Lasse om ha hade lust att komma till Kryssa: klubben och visa hur man drar el ... Samma sak med motorinstallationen. Ingen erfarenhet. Lyfter man på durkarna och tittar ner är det som en mekanikers dröm. Lasse hade tagit reda på att en Perkins 4154 diesel (4-cylindrar, 154 kubiktum) måste var den optimala motorn. Kruxet var att de som fanns att tillgå satt i skördetröskor. Så han köpte en skördetröska, lyfte ur motorn renoverade och marinkonverterade den, gjorde en adapter till Borg & Warner-backslaget och sänkte ner den i motorrummet med nya, rostfria motorfästen. Det finns inte en tillstymmelse till oljefläck där nere. Allt ser perfekt ut. Motorrummet är ljudisolerat med bly och skumgummimatta. Allt inklätt i aluminiumplåt. All fritid på båten Det tog fem år att renovera och bygga om båten. Allt arbete skedde i ett presenningshus. - Det hände att jag gick upp fyra på morgonen och satte igång. Lasse och Marianne har nu ha båten i sjön i nio år men den är fortfarande i nyskick. - Vi tillbringar nästan all fritid ombord, säger Lasse, ungefär 70 nätter per säsong, och vi åker långt. I Norge och Danmark har vi varit flera gånger. Efter en sån här maraton renovering borde man vara mätt på att snickra och mecka. Men icke Lars Snygg. - Nu när jag går i pension har jag ett nytt projekt på gång, en Bohus-julle. Ska montera motor, däcka och sätta dit mast. Somliga ger sig aldrig.